Studerandenas vägar till produktionsekonomi

Det finns ingen enda rätt bakgrund eller enda rätt anledning att söka till produktionsekonomi. En del visste redan i gymnasiet att de ville till just den här branschen, medan andra hittade produktionsekonomi först senare.

Nedan kan du läsa nuvarande studerandes egna berättelser om hur de hamnade på produktionsekonomi och hur studierna har känts i praktiken.

Benjamin, andra årets studerande

I gymnasiet funderade jag länge på vilken bransch som var rätt för mig. Teknik och matematik intresserade mig, och i släkten fanns både en diplomingenjör och en statistiker. Å andra sidan kändes handels som ett realistiskt och mångsidigt alternativ – jag klarade mig bra i studentskrivningarna, men betygen räckte inte till att gå rakt in på medicin, och faktiskt inte heller på produktionsekonomi. Jag blev intresserad av produktionsekonomi eftersom den kombinerade mina intressen, och svårigheten att komma in skapade en nästan magisk hype kring platsen. I gymnasiet visste jag ännu inte vem Eero Eloranta är, vad managementkonsulter gör eller hur man grundar en startup – och det behöver inte du heller veta ännu. På mitt första försök i urvalsprovet fick jag lika många poäng som den sista som antogs. Jag trodde att jag inte skulle behöva plugga mer för att komma in och flöt med under de följande åren, först ett år i armén och sedan ett år på jobb. Efter flera försök lyckades jag ändå höja mina studentvitsord och nöjde mig med tanken att det skulle räcka direkt till den betygsbaserade antagningen. Så fungerade det förstås inte.

På fjärde ansökningsförsöket tog jag mig ändå i kragen, gick en preparandkurs och läste hela våren inför urvalsprovet. Den betygsbaserade antagningen var riktigt nära, men till slut öppnade sig platsen först i juli via urvalsprovet. Redan orienteringsveckan gjorde intryck på mig. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit del av en tätare, mer positiv, öppnare, mer inspirerande, mer uppmuntrande, flitigare och smartare gemenskap än på Prodeko. Mitt budskap till dig är att flit lönar sig, och även om din väg till universitetet inte blir den kortaste och lättaste, kommer det du lär dig på vägen säkert att vara till nytta i framtiden.

Iida, andra årets studerande

Jag har alltid varit intresserad av många olika saker, men har inte riktigt vetat vad jag vill jobba med i framtiden. Efter gymnasiet började jag studera medicin, eftersom det länge hade känts som det bästa alternativet för någon som är intresserad av naturvetenskaper, även om jag också hade funderat mycket på andra områden.

Under det första året märkte jag ändå att affärsverksamhet och bredare samhälleliga frågor hade börjat intressera mig mer, och jag ville också ha mer frihet och fler internationella möjligheter i studierna. Bland annat av de orsakerna bestämde jag mig för att söka till produktionsekonomi, som jag hade funderat på redan i gymnasiet. Jag kom ändå inte in på första försöket, så jag studerade ett år inom ett annat teknikområde och bytte sedan till produktionsekonomi genom byte av utbildningsprogram. Det finns alltså många olika vägar, men till dig som är abi eller annars funderar på ditt studieval rekommenderar jag att följa dina egna intressen och modigt söka dit du vill!

På produktionsekonomi har jag särskilt gillat hur mångsidiga studierna och kurserna är. De praktiska projektarbetena har gett omväxling till de mer teoretiska studierna, och dessutom har jag fått använda mitt intresse för matematiska ämnen. Även om jag i början var lite rädd för mängden grupparbeten har jag faktiskt lärt mig tycka om dem, eftersom man får lösa problem tillsammans med motiverade studiekamrater.

Mikael, tredje årets studerande

Under mitt abiår funderade jag på vilken bransch jag egentligen skulle söka till. Inspirerad av släktens DI-bakgrund och min egen barndom med legobyggen var jag redan ganska säker på att ett tekniskt område skulle vara min grej. Inför den gemensamma ansökan måste jag till slut fatta beslut. Utan några större motiveringar valde jag först skola och först därefter bransch. Att flytta från gymnasiemiljön i Björneborg till en större stads vimmel lockade, och Aaltos rykte gjorde det första beslutet självklart. Att välja bransch var svårare, eftersom mycket intresserar mig. Till slut valde jag ändå produktionsekonomi som mitt förstahandsalternativ med följande tankar: för det första intresserade ämnena mig, och för det andra, om jag ändå skulle märka att jag valt fel, skulle det vara lättare att byta bort från produktionsekonomi än att byta dit från något annat.

Till min tur kom jag in på betyg med samma poäng som gränsen. Studierna kunde jag börja ett år senare, efter beväringstjänsten. Det som jag som abi i ett romantiserat perspektiv föreställde mig att studierna i produktionsekonomi skulle vara, visade sig bara vara ett delområde, som jag i dag kan kalla operations management. Till pärlorna i kandidatstudierna hör bland annat projektkurserna i operations management och företagsstrategi, där man får lösa problem åt riktiga företag redan under det andra studieåret. Jag har också själv format mina studier i en lite mer teknisk riktning med mycket kodning och statistik.

Det jag inte riktigt förstod att värdesätta när jag sökte är Prodeko-gemenskapen. Det här gänget, som förenar alla produktionsekonomer vid Aalto, är en helt fantastisk källa till inspiration, en resurs och ett skyddsnät. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan typ som kastar sig huvudstupa in i frivilligt arbete i en ämnesförening, men så blev det. Varken gillet eller studierna har en enda gång fått mig att ångra att jag sökte till produktionsekonomi. Jag kan ärligt säga att det var ett av de bästa besluten och en av de största prestationerna i mitt liv att söka och komma in på produktionsekonomi.

Jenna, tredje årets studerande

När jag tog studenten visste jag inte alls vad jag ville bli när jag blir stor. Jag visste bara vilka branscher som inte intresserade mig, och redan i ett tidigt skede var det klart för mig att jag skulle behöva flytta någon annanstans för studierna. Jag ville studera något matematiskt, och Lapplands universitet erbjöd inte den möjligheten. De enda områden som väckte mitt intresse var matematik och handel, men av rädsla för att förlora min status som förstagångssökande vågade jag inte ta emot någon studieplats. Under mina mellanår jobbade jag, flyttade till Helsingfors och väntade på att mitt intresse för någon viss bransch skulle växa fram.

Under 2020 gjorde coronanedstängningarna arbetssituationen osäker, och jag började fundera allvarligare på att studera. En gammal vän hade efter det årets gemensamma ansökan sagt att jag borde söka till produktionsekonomi. Tekniska studier hade aldrig presenterats för mig som ett seriöst alternativ, och jag hade aldrig hört talas om produktionsekonomi. Jag minns att jag bläddrade i Studieinfo och för första gången någonsin kände att studier inom teknik kunde passa mig.

Jag hade redan i några år byggt upp mitt liv i huvudstadsregionen och ville inte flytta, så jag sökte bara till Aalto. Tidigare års poänggränser skrämde mig, och att skriva en rad med L kändes som en omöjlig prestation. Bara få i min bekantskapskrets hade ens skrivit ett enda L, än mindre en hel rad. Före reformen av den gemensamma ansökan fick bara få en plats på betyg, så jag hade i gymnasiet bestämt mig för att inte satsa på studentskrivningarna utan fokusera på urvalsprovet.

Trots mina egna tvivel tog jag efter en vår av pluggande emot en plats på produktionsekonomi via urvalsprovet. Jag hade inte hamnat här om jag inte starkt hade velat hitta min egen bransch. Jag vill uppmuntra andra att också ta mellanår om det känns rätt. Lycka till i den gemensamma ansökan och kom ihåg att ingenting är omöjligt när man jobbar tillräckligt hårt för det!

Otso, tredje årets studerande

I gymnasiet började det gå upp för mig att produktionsekonomi skulle vara mitt förstahandsval. Jag har under hela min skolgång varit intresserad av matematik och fysik, och i gymnasiet började den kommersiella sidan intressera mig allt mer, så produktionsekonomi var den perfekta kombinationen för mig. Examen erbjöd dessutom en utmärkt möjlighet att nå ledande positioner i något skede av karriären.

Portarna till produktionsekonomi öppnades inte direkt efter att jag tog studenten, utan jag fick en plats på mitt andra alternativ, teknisk fysik och matematik. Direkt när jag tagit emot studieplatsen visste jag ändå att jag sannolikt skulle söka till produktionsekonomi igen i nästa vårs gemensamma ansökan. Under det första året klarade jag mig bra på de grundkurser som är gemensamma för alla, och mitt logiska tänkande utvecklades, vilket säkert bidrog till att jag fick en plats på produktionsekonomi på andra försöket – och jag har inte ångrat mitt val en enda dag. Jag rekommenderar alltså absolut att söka till produktionsekonomi, även om du inte skulle komma in första gången!

Jaakko, andra årets studerande

I början av gymnasiet funderade jag inte så mycket på vart min väg skulle leda, men så småningom insåg jag att jag tyckte om frågor som har med ekonomi och samhälle att göra. Därför satte jag som mål att komma in på handelshögskolan. När universitetsansökan närmade sig under abiåret började ett annat alternativ bli tydligt för mig: produktionsekonomi vid Aalto. I min familj finns en stark DI-bakgrund, särskilt inom produktionsekonomi, så studierna kändes nära.

Jämfört med handelshögskolan fanns det också flera styrkor. Främst av dem var att jag upplevde att mina matematiska färdigheter skulle komma till bättre användning på produktionsekonomi. Tack vare den mindre intagningen har studerandena dessutom en starkare gemenskap, och karriärmöjligheterna för produktionsekonomer är nästan obegränsade. Att komma in verkade ändå avlägset för mig, men den som inte försöker vinner inget, så produktionsekonomi blev mitt förstahandsalternativ. Efter en hård vår med både studentskrivningar och plugg inför urvalsprovet fick jag veta att jag hade missat med en poäng och hamnat på tredje reservplats, så jag tog emot en plats på handelshögskolan.

På sommaren började en ettårig beväringstjänst, så skolsakerna glömdes bort. När våren kom bestämde jag mig för att söka till produktionsekonomi igen, och den här gången fick jag med betydligt mindre plugg exakt det poängtal i urvalsprovet som räckte för att komma in! Sensmoralen är alltså att det enda säkra sättet att förlora är att inte tro på sig själv.